no air

jag sitter fast i botten långt ute i atlanten. kedjan är ändå så pass lång så om jag simmar för mitt liv några sekunder så når jag ytan och kan ta några efterlängtade andetag.. ibland hinner jag andas mer, ibland mindre. vissa dagar är kedjen kortare och det enda man kan se och tänka på är solen, ljuset, däruppe och luften som man vill ha! ett andetag.. ett enda.. som bensin i en bil.. det enda som till sist är kvar är ångorna av bränslet.. till sist går det ju inte att köra längre.. precis så, fast att jag inte kan andas.. vad händer??

allt jag vill är att andas normalt!!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback